Mycket sen sist...

Shit, sommaren flög förbi (sa alla andra, själv slet jag som en hund i gropen och tyckte "blir det aldrig färdigt nångång?")
Men faktum är att sommaren tog slut men inte 17 var poolen klar för det.
Sist jag skrev nåt på bloggen så hade jag gjutit botten av djupdelen och skulle upp till Jämtland för att pusta ut en stund.
Om jag då gnällde över att det var jobbigt att veva ihop cementen så skulle jag få en fet överraskning när resten skulle gjutas.
Dagarna innan det var dags så kom lastbilen från brädgården och ställde ner 1 lastpall med cement....och sen kom pall nummer 2 och jag insåg att det kommer att göra ont som f#n...
Först ner med materialet, utan grannens traktorgrävare hade det här aldrig nånsin gått!
När ångesten väl släppt så var det dags att börja spika gjutformar...

...Sen ska man väl inte dra ut på plågan utan sätta igång istället.... har ju bara 90+ säckar att röra ihop...
Vi spikade formar för nedre delen av djupdelen, och bestämde oss för att handjaga resten. Kanske inte det visaste beslutet men så fick det bli!

Glad och ovetandes om den sköna smärtan i rygg och armar för att inte tala om de sönderfrätta händerna som kommer....

Men gudarna ska veta att svärfarsan var noggrann och jag lyckades förstöra hans konstverk med mitt evinnerliga petande... :-) Nä, man ska ge fan i att peta!

 

Kör med dubbla blandare, svärfarsan i gropen, jag och tjejens brorsa blandade....

Självklart skulle det regna men det var bara att fortsätta, kunde inte riktigt ställa in för att det var lite hög luftfuktighet.
Väl färdiga av med kläderna, in i duschen och försöka att skrubba bort bruket.
Jag körde utan handskar, och det var nog det bästa jag gjort, för mina händer var trasiga men de var åtminstone inte variga och blodiga som mina kära hjälpredors...

Nu är det bara att vänta och se, snart dags att riva gjutformarna... (hoppas det blir bra)!